Alltså, härskartekniker ja…. De är fem, right? Jag har blivit utsatt mot, inte alla, men iaf en av dem. På min förra praktik (sjukhuset, barnavdelning) var alla jättetrevliga utom en sjuksköterska. Hon sa aldrig något till mig, om jag pratade svarade hon inte, inte ens på tilltal. Var vi flera i rummet och hon frågade nåt sådär rakt ut i luften och JAG svarade, så sa hon ingenting, och oftast ställde hon frågan igen, denna gång riktad till någon annan. Det var bara EN gång hon tilltalade mig; jag hade “hand” om en sal där hon skulle göra tester, jag försökte prata med henne om det men blev som vanligt ignorerad. Så följde jag henne till salen, och i dörren vände hon sig irriterat om och frågade varför jag följde efter henne. GAH! Jag var jätteförbannad. Jag räckte alltid fuck-you till henne när än jag såg henne (fast med handen nere i fickan på sjukhusblusen, då). Hon var ganska nedlåtande mot min handledare också (som för övrigt är skittuff). Det verkade som att denna SSK tyckte att hon var bättre än de som “bara” var barnskötare, USK:or eller som jag, praktikant. Jävla ragata. Om du vill läsa mer så kan du klicka på november och december förra året i min blogg, där nämns hon ibland… Pöss!
25 år, och bosatt på Østlandet i Norge sedan drygt två år tillbaka. Intresserad, engagerad och absorberad av allt som rör gårdsbruk och djur, med ISLANDSHÄSTEN i fokus.
Jag har ynnesten att få arbeta med mitt stora intresse och min största dröm - att kontinuerligt utvecklas som ryttare, tränare och blivande instruktör.
Denna blogg handlar således om gårdsliv, unghästträning, foderhantering, kurser, tävlingar, stängsling, skitmockning och avmaskning. Också en del om studier och vidareutbildning, vänner, resande och annat som upptar min tid. Men självklart handlar den mest om kärleken till hästarna.
Fin häst och fina blommor!
Alltså, härskartekniker ja…. De är fem, right? Jag har blivit utsatt mot, inte alla, men iaf en av dem. På min förra praktik (sjukhuset, barnavdelning) var alla jättetrevliga utom en sjuksköterska. Hon sa aldrig något till mig, om jag pratade svarade hon inte, inte ens på tilltal. Var vi flera i rummet och hon frågade nåt sådär rakt ut i luften och JAG svarade, så sa hon ingenting, och oftast ställde hon frågan igen, denna gång riktad till någon annan. Det var bara EN gång hon tilltalade mig; jag hade “hand” om en sal där hon skulle göra tester, jag försökte prata med henne om det men blev som vanligt ignorerad. Så följde jag henne till salen, och i dörren vände hon sig irriterat om och frågade varför jag följde efter henne. GAH! Jag var jätteförbannad. Jag räckte alltid fuck-you till henne när än jag såg henne (fast med handen nere i fickan på sjukhusblusen, då). Hon var ganska nedlåtande mot min handledare också (som för övrigt är skittuff). Det verkade som att denna SSK tyckte att hon var bättre än de som “bara” var barnskötare, USK:or eller som jag, praktikant. Jävla ragata. Om du vill läsa mer så kan du klicka på november och december förra året i min blogg, där nämns hon ibland… Pöss!